Nu är vi en kärna med upprörda studenter som skickat ett mail till rektorn och bett om att blåsa av projektet med ljudet. Jag hyser inga större förhoppningar om att vi kommer få vår vilja igenom, men man kan ju inte ge upp på förhand.

Idag på klassmötet var det för övrigt roligt när frågan om ljudprojektet dök upp. Ämnesansvarig Pål började med förklara att han hört att vi är missnöjda och bad oss redogöra för vad tycker är dåligt. Jag avvaktade och sade ingenting. När ingen annan sa något heller, så riktade sig Pål direkt till mig och sa:
"Anton, du brukar ha en del att säga i sådana här frågor"

Nästan oavsett vilket sammanhang det gäller så får jag rollen som upprorsmakare. Var exempelvis likadant på Helliden, där jag och en klasskompis drev kampanj i en massa frågor och var en riktig pain in the ass hos skolledningen.

Jag undrar varför det nästan alltid blir såhär...

Namn:

E-post:

Webb:




Ange följande kod