Dimmiga dagar
2008-12-11 kl. 20:40
Det har de senaste veckorna varit, och är fortfarande, ett helt ofantligt tempo och belastning i skolan. Nu ser vi ljuset i tunneln, men sen vi kom tillbaka från praktiken i mitten av november så har det varit ett race som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.
Vi har under denna tid jobbat fem stycken projekt, som samtliga varit av modell stor eller mycket stor. Under ettan hade vi kanske fem projekt av den storleken på hela läsåret.
Identitetskoncept (individuellt)
Brödkoncept (i grupper med designers och produktionsledare)
Webbproduktion (i grupper med designers, produktionsledare och interaktiva kommunikatörer)
Webb-TV-utformning (i grupper med designers)
Modekommuniktion (i grupper med designers, marknadskommunikatörer och PR)
Alla utom det sista slutredovisas under december. Modekommunikationen ska dock delredovisas ganska utförligt. Med så många projekt i gång samtidigt tvingas man prioritera, och fatta vad det är krångligt när det är så många olika projekt som ska lösas i grupp och dessutom med folk från andra klasser. Mycket arbete går åt till att bara synka ihop när man ska ses och man går från det ena mötet till det andra.
Vad som dessutom ställt till det är att vi har haft så mycket mer lektionspass än vad vi brukar. I regel har vi gått heldagar 9–16 varje dag. Återstår för de fem projekten gör kvällar och helger.
Igår var det slutredovisning på det tredje projektet, webbproduktion. Medan vanligt pluggande handlar om att fylla på med kunskaper och insikter, så handlar vårt skolarbete om att få ut något ur sig istället. Det är svårt. Vi är nu så himla trötta och tömda på inspiration att vi bara vill stänga av. Att vara kreativ all vaken tid, utan att hinna fylla på med ny inspiration och miljöombyte, funkar ett tag men nu är det helt tomt. Många av oss hatar för närvarande formgivning. Och det värsta är att allt kompromissande mellan projekten innebär att man inte är särskilt nöjd med något man gjort. Åtminstone känner jag så nu
Jag har jobbat fram till tre-fyra-tiden många nätter på sistone. Det börjar kännas nu.
Inser att detta mest blir ett långt klagoinlägg, men för min egen del vill jag att de här veckorna dokumenteras för eftervärlden. Gissningsvis kommer jag aldrig vara med om något liknande igen.
Det är dimmigt nu... :)
Vi har under denna tid jobbat fem stycken projekt, som samtliga varit av modell stor eller mycket stor. Under ettan hade vi kanske fem projekt av den storleken på hela läsåret.
Identitetskoncept (individuellt)
Brödkoncept (i grupper med designers och produktionsledare)
Webbproduktion (i grupper med designers, produktionsledare och interaktiva kommunikatörer)
Webb-TV-utformning (i grupper med designers)
Modekommuniktion (i grupper med designers, marknadskommunikatörer och PR)
Alla utom det sista slutredovisas under december. Modekommunikationen ska dock delredovisas ganska utförligt. Med så många projekt i gång samtidigt tvingas man prioritera, och fatta vad det är krångligt när det är så många olika projekt som ska lösas i grupp och dessutom med folk från andra klasser. Mycket arbete går åt till att bara synka ihop när man ska ses och man går från det ena mötet till det andra.
Vad som dessutom ställt till det är att vi har haft så mycket mer lektionspass än vad vi brukar. I regel har vi gått heldagar 9–16 varje dag. Återstår för de fem projekten gör kvällar och helger.
Igår var det slutredovisning på det tredje projektet, webbproduktion. Medan vanligt pluggande handlar om att fylla på med kunskaper och insikter, så handlar vårt skolarbete om att få ut något ur sig istället. Det är svårt. Vi är nu så himla trötta och tömda på inspiration att vi bara vill stänga av. Att vara kreativ all vaken tid, utan att hinna fylla på med ny inspiration och miljöombyte, funkar ett tag men nu är det helt tomt. Många av oss hatar för närvarande formgivning. Och det värsta är att allt kompromissande mellan projekten innebär att man inte är särskilt nöjd med något man gjort. Åtminstone känner jag så nu
Jag har jobbat fram till tre-fyra-tiden många nätter på sistone. Det börjar kännas nu.
Inser att detta mest blir ett långt klagoinlägg, men för min egen del vill jag att de här veckorna dokumenteras för eftervärlden. Gissningsvis kommer jag aldrig vara med om något liknande igen.
Det är dimmigt nu... :)
KOMMENTARER
2008-12-11 22:46
Ja, håller verkligen med om att det är viktigt att fylla på med inspiration! Du får höra av dig om du vill gå på nån utställning under jullovet. Det blev ju inget av med Moderna för din del i höstas när jag och Lydia var där. Jag åker gärna till Stockholm.
KOMMENTERA SJÄLV
